23 april 2012
Tidningsbudet förlorade i tingsrätten. Sörtröndelag Tingsrätt i Norge dömer tidningsbudet att dela gratis.
För två och ett halv år sedan fick det norska tidningsbudet en uppsägning och erbjöds ett nytt distrikt. Hon begärde mätning med facket och företaget och tiden blev 4 timmar och 44 minuter.
Men distributionsföretaget satte ner tiden till 3 timmar och 40 minuter och i två och ett halv år har hon jobbat minst en timme gratis varje natt.
I höstas lämnade Norska Transportabetareförbundet in stämningsansökan till tingsrätten.
Nu har domen kommit. Majoriteten i tingsrätten ställde sig på företagets sida och anser att de inte behöver betala budet.
I domslutet har man ordagrant fört över företagets uppgifter, och skriver att tidningsbudet arbetar för sakta. Hon tar av och på sig axelväskan under utdelningen på ett sätt som inte är effektivt. Företaget skall lära, hjälpa och instruera budet, som har 16 års erfarenhet som utdelare, på ett sätt så att hon kan bli färdig fortare.
En representant för Transportarbetareförbundet säger att domen är helt felaktig. Tidningsbuden i Norge arbetar inte på ackord, utan hela den tid som man står till bolagets förfogande är betald arbetstid. Tidsmätningen måste enligt avtalet göras i samförstånd mellan alla parter och tiden kan inte sättas ner ensidigt av företaget.
- Men både arbetsgivarföreningen och distributionsbolagen menar säkert att tidningsbuden skall arbeta gratis, säger hon.
Och nu fick de uppbackning av majoriteten i en av Norges tingsrätter.
Domen kommer att överklagas.
Transports förbundssekreterare i Norge säger att om bolagen fortsätter i samma spår, kommer mängder av fall föras inför domstol.
Kommentarer
Reporter: "Hur känns det?"
Bud: "Ja, jag är helt ställd (skratt)"
Reporter: "Hur ser du på framtiden?"
Bud: "Ja, med all säkerhet kommer jag ta det lugnt, kanske spendera mer tid med familjen och så"
Reporter: "Har du något du vill säga om din vinst?"
Bud: "Helt ställd, faktiskt. Det tar väl ett tag innan jag fullt förstått vad som hänt (skratt)"
Reporter: "(skratt) Ja, vi får hoppas att det går bra för dig i framtiden med din vinst och extra tid åt barnen och familjen"
Bud: "Ja, tackar, tackar"
Reporter: "Och med det så återgår vi till Studion"
Studion: "Mmm. Trevligt när sånt händer... OK. Dags för väder med--"
:P
Fast såklart är det inte kul alls. Äckligt hur företagen kan team ihop och slå ner myran. Äckligt.
Jag misstänker att Norskfacket klantat till det för sig rent juridiskt även om dom förmodligen har rätt i sak och då blir det torsk i domstolen. Men vad vet man. Skulle vilja se domen.
Här är i alla fall Medieföretagens sätt att beskriva domen
Att tidsmätningen som lagts till grund för den fastställda schemalagda arbetstiden också var 4h40min är irrelevant eftersom AG med fackets tysta medgivande, oavsett om det varit fackets avsikt eller ej, justerat ned tidsmätningsresultatet 1h med sakliga relevanta argument som vad jag kan se facket inte gjort invändning mot. Så för mig förefaller domen korrekt.
Tid som arbetsköparna inte vill betala för är inte arbetstid. Det är fritid.
Jag har fått den uppfattningen att norskfacket varit med på tidsmätningen, konstaterat 4h40min, valt att rulla tumme i 2 år, och sen när budet hört av sig igen om felaktig lön börjat agera militant och stöddigt om vad som gäller osv.
Håller inte juridiskt enligt mig.
Norskfacket bör få in i kollektivavtaket en procssordning som tvingar AG att på objektiva grunder motivera eventuella tidsjusteringar av tidsmätningsresultat så facket på ett tidigt stadium kan bemöta och om möjligt undanröja direkta felaktigheter i deras argumentation.
Annars lär domstolarna bara köpa AG:s beskrivningar rakt av som i aktuellt fall.
http://www.frifagbevegelse.no/dagens_kommentar/article6025267.ece
Jämför detta juridiska läge med det som AG pläderade för i AD, att AG ensamma bestämmer tidsättning av distrikt vilket skulle ingå i rätten att leda och fördela arbete.
Jag kan konstatera att AD-domen tenderar att övertolkas en smula.
utdrag ur AD-domen
´Ifølge den omtvistede bestemmelsen skal «[d]en normale daglige distribusjonstid,
eventuelt snitt på årsbasis, og lengde i kilometer fastsettes av bud/tillitsvalgte og bedrift i
fellesskap». Ordlyden er etter Arbeidsrettens syn klar. Ved at den skal fastsettes «i fellesskap» når det gjelder enkeltruter, må bestemmelsen forstås slik at partene må bli enige. Det faller da ikke inn under arbeidsgivers styringsrett å treffe ensidig beslutning.´